flickan från ovan

Inuti snökupan på pappas skrivbord fanns det en pingvin med röd-vitrandig halsduk. När jag var liten brukade pappa lyfta upp mig i sitt knä och sträcka ut handen efter kupan. Sedan höll han den upp och ner och lät all snö samlas i taket innan han med en snabb rörelse vände på den igen. Så satt vi båda och tittade på snön som sakta föll över pingvinen.
Jag tänkte på att pingvinen var ensam där inne och därför tyckte jag synd om honom.
När jag talade om det för pappa sa han ”Du behöver inte tycka synd om honom, Suzie. Han har det bra. Han är instängd i en perfekt värld.”